Coronavaccinationerna – som nu sker är i full fart – ställer på grund av biverkningarna oss både inför medicinska och moralfilosofiska frågor. Det finns också mycket som bör diskuteras inför de påtänkta ”coronapassen”, som nu på många håll planeras som obligatorium för att man skall kunna delta i ett fullödigt samhällsliv.

Detta är mitt femte Corona-inlägg. Du hittar de fyra andra med denna sökning. Före jag går in på vaccinationerna, deras biverkningar och coronapassen är det skäl att inledningsvis göra några uppdateringar kring de observationer och åsikter jag ventilerade i tidigare inlägg.

Aerosoler

I pandemins inledningsskede kretsade en ganska lång diskussion kring ifall sars-cov-2 kunde spridas som aerosoler. Jag sällade mig då till den vetenskapliga fåra som länge talat för att det primära spridningssättet för de allra flesta infektionssjukdomar är via droppsmitta i närkontakter. Här är dags att göra en smärre revidering.

Till en del hämmades, och hämmas diskussionen av att skillnaden mellan droppar och aerosoler vetenskapligt är dåligt definierad. Likaså kretsade argumenten länge kring på vilket avstånd man kan bli smittad, ifall smittovägen främst går via droppar eller aerosoler. Kontentan är ändå denna: mycket tyder på att aerosoler tycks kunna sprida infektionssjukdomar (inklusive sars-cov-2) effektivare än man tidigare trott, givet vissa förutsättningar. Självklart är då att aerosoler är effektivare i närkontakter än på avstånd, vilket gör diskussionen om droppar versus aerosoler mer eller mindre meningslös gällande symptomatiska personer. På den positiva sidan kan ändå räknas att aerosoler, även om de kan hänga i luften länge och spridas långt, i rask takt späds ut utomhus eller i välventilerade utrymmen. Utomhus neutraliseras många luftburna virus dessutom av UV-strålningen i solljus.

Det är alltså ur alla synvinklar mindre viktigt på exakt vilket sätt viruset sprids. Viktigare med tanke på exponering och eventuell infektion är var man befinner sig, hur länge man befinner sig där, och vilket luftombytet är. I tillägg förstås gäller förstås även den ”laddning” man råkar utsättas för, samt det personliga immunulogiska läget. Vissa infekteras inte, vissa får vid infektion milda eller inga symptom alls, medan andra blir allvarligt sjuka. Skillnaderna ligger i orsaker som fortfarande är dåligt undersökta.

Virusvarianter

Så som alla virus muterar även sars-cov-2. Dessa varianter nämns ofta i samband med skräckscenarier som går ut på att viruset bara blir bättre på att sprida sig, och värre och dödligare för varje variant. Inte sällan ger man viruset dessutom nästan mänskliga drag, som om det hade en medveten vilja att försöka utrota människosläktet. Tidigare pandemier pekar ändå ut en troligare väg. Virusmutationer går oftast sjukdomsmässigt i mildare riktning. För viruset finns det ingen evolutionell fördel med en mutation som gör att viruset utrotar sig självt genom en ökad dödlighet.

Problemen med varianterna handlar mest om vaccinen. Liksom det tidigare varit ytterst svårt att utveckla vaccin mot förkylningar (oftast orsakade av coronavirus) är det på samma sätt svårt att utveckla vaccin mot sars-cov-2 som skulle vara verksamma i all framtid. Här finns några utvägar, som dessutom kan kombineras:

• viruset muterar småningom till en mer eller mindre ofarlig variant.
• en effektiv vaccinering som i stort lyckas, minskar levnadsutrymmet för sars-cov-2 så mycket att nya mutationer har svårt kan uppkomma. Eventuellt kan påfyllnadsvaccin, så kalade ”boosters” behövas några år.

Virusets ursprung

I slutet av mars publicerade världshälsoorganisationen WHO sin rapport om virusets ursprung och inledande spridning i Wuhan-området i Kina. Rapporten slog på ett mycket märkligt sätt fast att det var ”extremt osannolikt” att ursprunget till sars-cov-2 kunde vara det viruslabb som i flera decennier verkat i staden. Den ”sannolika” förklaringen var enligt rapporten i stället att ursprunget var ett virus som hoppat över till en människa från ett djur på Wuhans ”våta djurmarknad” – en myrkotte eller en fladdermus.

Rapporten citerades flitigt och okritiskt, speciellt av de som fått för sig att laboratoriehypotesen endast var en ”konspirationsteori” som USA:s förre president Donald Trump lanserat. Rapportens dåliga källmaterial (utvalt och levererat av kinesiska myndigheter) fick ändå WHO:s direktör Dr Tedros Adhanom Ghebreyesus att skicka ut ett pressmeddelande som entydigt måste betraktas som en mycket starkt avvikande åsikt. I pressmeddelandet säger WHO-direktören att det fortfarande behövs fler utredningar, och att alla hypoteser kring virusets ursprung fortfarande ligger på bordet. Märkligt nog fick detta uttalande nästan inget genomslag hos oss.

För vilken som helst sansad observatör är laboratoriehypotesen förstås den mest sannolika, inte den minst sannolika. Labbet har i decennier studerat coronavirus tagna från djur. Labbet har dessutom tidigare prickats för dåliga säkerhetsrutiner. Samtidigt har inte ett enda sars-cov-2-virus påträffats vare sig i fladdermöss eller myrkottar – något som även rapporten erkänner, även om man alltså trots detta hål i argumentationen drar slutsatsen att ursprunget finns i dessa djur. Det är som att läsa sovjetiska Pravda på 1970-talet.

Låt det vara sagt att labbhypotesen inte alls behöver peka på en medveten handling (det skulle vara en konspirationsteori). En olycka eller slarv är den troligaste förklaringen, men det är klart att även om så vore fallet vill kinesiska myndigheter förstås mörka det hela. En verifierad labbläcka skulle ju öppna upp för ersättningskrav vars summor skulle bli astronomiska.

Förebyggande vård

Betonandet av ett gott personligt immunförsvar, och användandet av mediciner som lindrar symptomen i de allvarligare sjukdomsfallen har tyvärr fallit lite i skymundan av allt hallå kring vaccinen. Goda D-vitaminnivåer är bevisat viktiga, speciellt för att balansera de starka immunreaktioner som i många fall är de som de facto tar livet av människor. Samtidigt har gamla beprövade (och billiga) mediciner mot parasitiska och bakteriologiska infektioner visat sig ha även god virushämmande effekt, om de sätts in i tid. Till de senaste räknas både Invermectin och Hydroxiklorokvin. Tyvärr stötte både undersökningarna och användningen av speciellt den sistnämnda medicinen på onödiga trösklar – främst på grund av den utbredda uppfattningen om att inget som USA:s förre president sade helt enkelt kunde vara sant, samt en senare tillbakadragen men långt citerad ”undersökning” som ”bevisade” att Hydroxiklorokvin är farligt för hjärtfunktionen. De facto gavs ämnet i några undersökningar i överstora doser – doser som man länge vetat om att orsakar kraftiga och farliga biverkningar. För ett sakligt sammandrag, se Dr John Campbells genomgång nedan:

Vaccinationer, biverkningar och ”coronapass”

I skrivande stund pågår vaccinationer i Finland, och jag har fått min första dos av Pfizer-Biontechs vaccin Comirnaty (Varför rimmar marknadsnamnet med ”Moriarty” från Sherlock Holmes?) Jag har inga biverkningar att rapportera hittills. Jag startar med denna inledning, eftersom jag vill poängtera att jag sannerligen inte är någon ”vaccinmotståndare” eller ”vaccinskeptiker”. Men ställer man minsta fråga om vaccinen, får man ju mycket lätt ovanstående stämplar i pannan. Sådant struntar jag förstås i, men det har varit mycket intressant att följa med diskussionerna om rapporterade biverkningar, både i media och social media.

Något som börjar störa mig är den överallt rådande, överdrivna och högst ovetenskapliga tvärsäkerheten. Det känns som om speciellt medias representanter tagit på sig en roll där minsta ifrågasättande, minsta fråga om vaccinen skall bemötas med en ”håll käften”-attityd. Själv har jag till exempel diskuterat med en mediarepresentant som i sten påstod att de nuvarande coronavaccinen genomgått precis samma test och kontroller som alla andra vacciner. Fast det har de ju tillsvidare inte, utan de används med så kallade provisoriska tillstånd från europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, som beskriver dessa tillstånd så här (EMA har av någon orsak allt sitt material enbart på engelska – min förstärkning)

In the interest of public health, applicants may be granted a conditional marketing authorisation for such medicines on less comprehensive clinical data than normally required.

https://www.ema.europa.eu/en/human-regulatory/marketing-authorisation/conditional-marketing-authorisation

De här vaccinen har alltså definitivt inte genomgått samma kontroller som ”alla andra vaccin” och att påstå något annat är rätt och slätt att ljuga. Som påminnelse: många av coronavaccinen som nu används baseras inte på fullständigt ny teknik eller idéer (vilket långt förklarar varför de kunde tas i bruks så snabbt), men de är experimentella i den meningen att tekniker de använder inte tidigare använts i samband med massvaccinationer.

Nåja, jag har som sagt inget emot att ta de här vaccinen så länge tagandet är frivilligt – och fullständigt frivilligt måste det förstås vara att ta ett preparat med denna juridiska status, även om finländsk lagstiftning nog även möjliggör obligatoriska vaccineringar. Fast obligatoriska vaccineringar kan knappast ens motiveras för coronavaccinen även om de en vacker dag uppfyller alla kriterier – dödligheten i Covid-19 är alldeles för låg för det.

Jag kommer därför inte heller framöver att ha några problem med människor som väljer att inte vaccinera sig. Om något är frivilligt, så är det frivilligt – där tar diskussionen slut för min del. Dessutom är jag ju vaccinerad (så jag borde inte ha något att oroa mig för) och i tillägg har jag ingen som helst rätt att automatiskt utgå ifrån att en ovaccinerad medmänniska är infekterad, eller sprider infektion. Moralistiska predikningar kommer därutöver garanterat inte att övertyga någon riktig, hårdnackad vaccinmotståndare, så det är fullständigt lönlöst att ödsla energi på sådant.

Av ovannämnda orsaker ser jag det också som moraliskt mycket svårt att förverkliga coronapass för ett normalt deltagande i samhällslivet – som att få delta i kulturella evenemang eller att få resa. Det kommer dessutom alltid att finnas människor som inte kan ta vaccinen av till exempel medicinska skäl, eller av andra orsaker eller övertygelser som de inte behöver uppge för någon. Jag ser ingen som helst orsak att försöka skämma ut de här människorna, eller förklara dem för icke-värdiga medborgare. Samtidigt förstår jag nog evenemangsarrangörerna som så fort som möjligt vill börja ordna evenemang igen, och som i de eventuella coronapassen ser en möjlighet att övertyga myndigheterna om ansvarsfullt beteende.

Som mothugg kan man förstås hävda att vi haft vaccinationspass i papper tidigare. För t.ex. resa till vissa territorier har det länge funnits obligatoriska vaccineringar. De digitala coronapass som nu planeras är ändå en övervakningsåtgärd av helt annan magnitud. När de sedan finns, blir det mycket frestande för alla möjliga arrangörer och tillhandahållare att kräva ”ausweis” i ur och skur, även då det kanske inte är påkallat. Eller att, då sars-cov-2 är historia, nya och andra hälsoinformationer blir obligatoriska att ha på sig för ”fri rörlighet”.

Att ha hälsoinformation i sin mobil är därutöver i sig en integritets- och säkerhetsrisk, och så har vi fortfarande fallen med människor som inte kan vaccinera sig, eller de som som inte äger en smarttelefon, eller kognitivt har svårigheter att använda en sådan.Men vi får alltså hoppas på att incidenstalen tack vare vaccineringarna småningom blir så låga att passen blir överflödiga.

Biverkningar

För en del vacciner, speciellt de som använder adenovirus som vektorer (Astra-Zenecas och Janssens), har rapporterats allvarliga, till och med dödliga biverkningar. Undersökningar pågår ännu kring dessa överraskande och fortfarande långt oförklarliga fall, som tycks drabba speciellt vissa köns- och ålderskategorier, men i omvänd ordning jämfört med de som drabbas hårdast av sars-cov-2-smitta: nu är det speciellt unga kvinnor som tycks kunna få lågt antal blodplättar och allvarliga blodproppar. Antalet fall är mycket små i förhållande till antalet vaccineringar, men det hela måste naturligtvis undersökas ordentligt.

Får jag säga att jag blev lite chockad över de osympatiska och okänsliga kommentarer som hos ganska många instinktivt gick ut på att dessa biverkningar egentligen är onödiga att diskutera eftersom ”nyttan är större riskerna”. Förutom att konstatera att nyttan inte var speciellt stor för de som dog, brukar jag fråga de här människorna – nu då vi vet att de tycker det är okej att människor eventuellt dör på grund av ett vaccin – var deras gräns riktigt går? Hur många dödsfall kan de tolerera? Hur många måste dö innan de skulle kasta upp händerna och säga stopp? Eller om dessa människor i förlängningen även vore redo att godta att ett par finländska barn varje år skulle dö på grund av till exempel mässlingsvaccineringarna – med motiveringen att ”nyttan är större”?

Att ställa folk inför de här frågorna belyser enligt min åsikt en viktig moralisk poäng, som även hänger ihop med frågan om frivillighet: ingen människa skall förstås i någon som helst situation behöva dö för att man tar ett medicinskt preparat fast man inte är sjuk – antingen för att man upplever att starkt socialt eller praktiskt tryck, eller i värsta fall för att man juridiskt skulle bli tvungen till det.

Även diskussionen on riskbedömningar spårade ut. Också här såg sig media tvungen att mästra om hur de flesta människor inte kan göra procentuella riskbedömningar gällande eventuella dödliga biverkningar, jämfört med att dö i covid-19. Men de två sakerna är inte alls jämförbara. Dels tycks biverkningarna och covid-19-dödligheten inte drabba samma demografier, dels kan var och en på något sätt vidta mått och steg för att undvika smitta – alltså göra en riktig riskbedömning. Att jämföra vaccintagnng med risker i bilkörning eller gå över gatan är precis lika felaktiga. Jag kan till exempel köra försiktigt eller se mig för innan jag går över gatan, och betydligt sänka min risk att råka ut för en olycka. Medan att ta ett eventuellt dödligt medicinskt preparat även om man inte är sjuk närmast liknar rysk roulett, oberoende hur mikroskopiskt liten risken är. Denna moralfilosofiska diskussion är därtill precis lika relevant, även om det skulle visa sig att det inte var vaccinerna som orsakade dödsfallen.

Men för att riktigt hamra på en punkt: jag skulle även i ljuset av det ovanstående fortfarande glatt ta även Astra-Zeneca- eller Janssen-vaccinen. Det är ju frivilligt. Och jag är överhuvudtaget inte rädd – varken för biverkningar, eller för covid-19.