I ett tidigare inlägg gick jag igenom orsakerna till varför jag nuförtiden håller mig borta från Facebook. För tillfället håller jag på och minimerar min exponering mot Google. Jag har bland annat raderat Google Maps från min telefon, och i inställningarna för mina Google-konton har jag minimerat den datamängd som automatiskt skickas till Google om mina nätvanor och om var jag rör mig eller loggar in. Som någon kanske märkt, har jag också flyttat min blogg från Googles Blogger till en självständig server och ett eget domännamn, där jag själv installerade WordPress. Det finns många, och ganska komplexa insikter och orsaker bakom de här besluten.

Som med så mycket annat på nätet är förhållandet till en aktör som Google mycket tveeggat.  Å ena sidan erbjuds jag rätt så lockande tjänster, till exempel

• serverutrymme för olika saker på Drive (som foton, ordbehandlare, kalkylblad, formulär, samarbete kring dokument etc)
• kostnadsfri e-post
• en egen Youtube-kanal
• gratis GPS-navigation
• fotohantering
• backup

Å andra sidan kommer allt detta med en lite gnagande känsla av att ständigt vara påpassad – och i stigande grad en kuslig känsla av att vara övervakad.

Varav då denna lite kusliga känsla? Kanske främst av, att allt detta som erbjuds kostnadsfritt förstås ändå kommer med ett pris (eftersom nättrafik, servrar och elektricitet inte är gratis). Och priset är, att du som användare är villig att köpslå med din integritet. Idén är att tvinna in dig i allt fler lockande tjänster, så att du småningom inte ser en chans att ta dig ut – och då har du bakats ihop till en mycket säljbar handelsvara för annonsörer.

Finns här någon ondska bakom som vi borde vara rädda för? En vilja att kontrollera alla människor som är uppkopplade på nätet? Säkert inte. Men lika säkert är att Google inte tillhandahåller de här tjänsterna av altruism, eller av kärlek till människan. Företagets slogans må klinga hur fint som helst, men man skall aldrig glömma att företag främst arbetar i en business som heter ”tjäna pengar” – och hittills har Google håvat in ganska så nätt.

Då man ser till de separata fallen är de små ”intrången” i mitt privatliv kanske inte så allvarliga: Gmail läser min epost och försöker luska ut om den på basen därav kan skicka lämpliga annonser eller uppdatera min kalender. Google Maps tipsar om restauranger i närheten, eftersom appen ändå vet var jag befinner mig. Google Photos analyserar mina bilder och försöker automatisk tagga personer och välja ut de ”bästa” bilderna. Search spara min sökhistoria och ger mig därefter ”relevantare” resultat. Och så vidare. Man blir nästan bländad (och förförd) av att allt detta kan åstadkommas.

Men det är aggregatet av allt detta som gör mig orolig. Någonstans på en server samlas en logg. Mitt beteendemönster. Ett elektroniskt spår av nästan alla mina görningar på nätet.

Vem läser den loggen? Google säger att allt sker automatiskt med algoritmer. Men nyligen kom det fram att även människoögon, och tredje parter läser GMail, ifall man slentrianmässigt råkat godkänna en sådan inställning. Systemen börjar bli så komplexa och mångbottnade, att det snart sagt är omöjligt för en ”vanlig”  användare att överblicka alla inställningarna i de olika tjänsterna, och framför allt förstå vad en inställning leder till, eller vad den betyder.

Och nu vill Google att vi skall installera en högtalare/mikrofon i våra hem, så att företaget får ännu lättare att övervaka oss – ursäkta – att erbjuda oss tjänster.

Här tror jag att min gräns går. Jag läste redan som tonåring Orwells 1984 – och det är en bok jag rekommenderar åt alla. Det handlar om ett totalitärt samhälle, typ Nazi-Tyskland eller Sovjetunionen, men fört till sin spets. Handlingen utspelar sig emellertid i ett framtida Storbritannien, eftersom Orwell vill varna för att hur kort steget är från vår hänsynsfulla, kulturella tillvaro till grupptänk, sociala experiment och totalitarism –  och hur lätt det är att styra människors beteende med morötter, piskor och propaganda. Orwells kanske bästa förutsägelse från 1949 gäller de våldsfilmer befolkningen matas med, och den tvåvägs Telescreen som finns installerad i varje hem, och som dels konstant matar folket med propaganda, dels övervakar allihopa – men så att det är svårt att veta exakt när. Även filmen från 1984 är mycket sevärd. Nästa bok kan sedan vara Franz Kafkas Processen – en ännu tidigare dystopi från 1915.

Alla må dra sina egna slutsatser av de här dystopierna efter att ha läst dem. Jag tycker det viktigaste är att inte se på dem som försök att utmåla en exakt bild av framtiden – då blir de nämligen alltför lätta att avfärda med ”omöjligt att det sker hos oss”. Det bästa som kan ske då man läst dem är ifall de orsakar lite tankeverksamhet, och om de ger några nya och nyttiga perspektiv på saker och ting.

Nog om Google och dystopier. Hur är det med Amazon, Microsoft, Apple, Facebook och alla de andra? Facebook har jag redan behandlat, och när det gäller de övriga kan kort sägas att de åtminstone är lite öppnare med vilken data som samlas in. Apple, vars främsta intresse är att sälja fysiska produkter, är kanske trovärdigast i detta avseende, Microsoft och Amazon är lite mer blandad konfekt.

Summa: man behöver inte vara överhövan skraj eller orolig som användare av alla dessa ”gratis”-tjänster. Men efter några års användning lönar det sig definitivt att avvara en kväll för gå igenom alla inställningarna, och speciellt de där man gett fri tillgång till tredje parters appar, tjänster eller program. Ganska oroväckande kedjor kan uppstå, där informationsinsamlingen på riktigt blir kusligt heltäckande. Akta speciellt för att ”logga in med ditt Google-konto” på tjänster som inget har att göra med Google.

En annan sanning är att ingen egentligen är tvungen att använda de här tjänsterna. Annat än att det, som i mitt fall, är nästan omöjligt att inte ha ett Google-konto, på grund av olika jobbuppgifter. Men även om man inte helt kan byta bort sig, kan man med lite ansträngning hitta alternativ som åtminstone minskar exponeringen (som att till exempel att använda en annan sökmotor i sin webbläsare). Det som i slutändan oftast binder oss till aktörer som Google är enbart tröghet – det känns helt enkelt för övermäktigt att börja byta. Men det kan löna sig att fundera på saken.