Redan några år har jag haft en Facebook-paus varje sommar. Det har aldrig lett till speciellt svåra abstinensbesvär, och efter en vecka försvinner impulsen att vid varje ledig stund ”kolla om något hänt”.

Idag var jag första gången inne på Facebook igen, och kunde konstatera att jag inte missat något av värde. Och då har jag ändå varit mycket konservativ när det t.ex. gäller att godkänna vänförfrågningar – med ytterst få undantag har jag träffat alla på min vänlista även i verkliga livet. Man kunde därför tro att det bland inläggen skulle finnas exempel på det som folk i sista hand räknar som någon slags FB-fördel: att kunna hålla kontakt med vänner och bekanta där det geografiska avståndet är stort. Men så var det inte denna gång. De flesta inläggen visade sig vara, i ingen speciell ordning:

• bilder från människors ”lyckliga liv” under semestrar och resor (intresserar mig inte ett dyft)
• bilder på maträtter (kanske ännu mer ointressant. Och mat är svårt att fota, jag får oftast en impuls att kommentera ”det ser ut som spyor”)
• solnedgångar över havet eller andra naturbilder (de har ett visst estetiskt underhållningsvärde)
• reklamer (börjar bli allt för många)
• bilder på Powerpointshower från seminarier (tro det eller ej)
• folks födelsedagar (jag är endast intresserad av min familjs och mina allra närmaste vänners födelsedagar)
• Citat, ”visdomar” eller sedelärande historier, inte sällan fel attribuerade, felciterade eller helt enkelt påhittade. Mycket oftast rena självklarheter eller plattityder (inbjuder till sarkastiska och cyniska kommentarer)
• länkar till medieartiklar som avslöjar inläggsskribentens:  1. politiska böjelser (inbjuder till polemisk diskussion) 2. dåliga allmänbildning (inbjuder till ännu mer polemisk diskussion) 3. hälso- eller matpreferenser (intresserar mig inte alls)

De få gånger jag i flödet fått en länk som lett till en intressant artikel eller ett evenemang som jag annars missat kan jag nästan räkna på handen. Några enstaka gånger har en intressant diskussion uppstått, där alla deltagare fått ut någonting, och som inte efter ett par inlägg spårat ut till att handla om något helt annat, och totalt irrelevant.

Jag kommer nu att fortsätta min Facebook-paus. Orsakerna är flera, här de viktigaste:

1. Facebook för bara samman människor vars åsikter och preferenser är nästan exakt likadana, och förstärker utanför denna lilla bubbla även högst vanliga åsiktsskillnader (som borde kunna diskuteras kallt och analytiskt) till  stora kontroverser och motsättningar. Vissa försöker förklara detta med att Facebook därmed avslöjar hurudana vi människor egentligen är, men jag är helt av annan åsikt. Det är Facebooks flödesalgoritmer som fungerar som stora förstärkare – och i båda riktningarna. Och det tycks inte vara något som Facebooks datanissar kan göra något åt.
2. Av ovannämnda orsak har Facebook-flödet utvecklats till ett tidsfördriv som hos mig mest väcker frustrationer och negativa känslor. Det är inte bra för hälsan. I stället lyssnar jag på poddar och läser bloggar, och så har jag åter börjat läsa faktaböcker (och lite fiktion). Jag skiljer mig samtidigt till min fördel i bussen/spårvagnen/tåget.
3. Facebooks oändliga experiment med flödet, och försöken att automatiskt göra inlägg om gamla händelser eller t.ex. skapa olika ”sammanfattningar” av årets som gått etc. Jag vet förstås varför FB gör så: idén är att skapa ”positiva” inlägg, klick och gillanden, som motvikt till all negativiteten. De må förstås experimentera – jag blir bara arg på att oberoende vad jag försöker ställa in eller klicka på (”show fewer of these”), så fortsätter FB att föreslå de här grejorna. Och nej Facebook – jag vill inte logga in genom att klicka min profilbild. Tro mig redan. Varför måste jag göra den här inställningen om och om igen?
4. Avslöjandena som småningom sipprar ut, och som allt tydligare visar att det är användarna som är handelsvaran på Facebook. I sig kunde detta ses som skälig byteshandel eftersom tjänsten erbjuds användarna kostnadsfritt, men då det blir allt mer klart att Facebook även samlar och säljer denna data till tredje part, och att Facebook tillsammans med Google & consortes förstås är väl smorda kugghjul i den globala spårning på individnivå som både företag och myndigheter sysslar med – då får det vara för min del. Jag har redan raderat alla personliga foton förutom en profilbild, liksom familjefoton och liknande från Facebook. Vad hade de där att göra, egentligen?

De riktigt nära vännerna och familjemedlemmarna håller jag idag kontakt med via andra kanaler. Om du, kära läsare, inte hör till denna krets och vill kontakta mig, använd helst inte FB-Messenger. Jag har varken FB-appen eller Messenger-appen i mobilen, och ser alltså bara sporadiskt meddelandena då jag loggar in för att uppdatera de Facebook-sidor som gäller mina arbetsuppgifter, eller då jag länkar till nya inlägg på min blogg. Mina kontaktuppgifter hittar du öppet på nätet.

Jag gör inte det här på grund av någon slags överlägsen attityd till de människor som fortsätter vara aktiva på Facebook. För min del får människor förstås göra precis vad de vill med sin tid. Det är bara för min egen del jag konstaterat att jag har annat att göra. Saker som ger mig mer.

Vi ses! (men inte på Facebook)