Debatten om vaccin blossar upp med jämna mellanrum, och som vanligt i media och i sociala medier, är det nästan enbart de skrikiga ytterkanterna som hörs och får plats. Försöker man debattera i lågmälda ordalag om för- och nackdelar med vacciner, placeras man fort i ett av två fack: antingen är man en konspiratorisk galenpanna som utsätter sina barn för livsfara, eller så är man läkemedelsföretagens lakej.
Och det är solklart att vi även skall vara skeptiska då beslutande myndigheter med medias benägna hjälp utfärdar varningar vars enda motiv tycks vara att skrämma upp befolkningen att utan protester ta olika vaccin. Speciellt skeptiska skall vi vara då t.o.m. ansedda medicinska journaler som BMJ skriver att många av de experter som ger råd åt WHO och de nationella hälsostyrelserna har finansiella kopplingar till läkemedelsindustrin. Detta gällde speciellt under den senaste, av WHO utlysta ”pandemin”: svininfluensan 2009-2010. En ”pandemi” som visade sig vara hundra gånger mindre dödlig för de som infekterades, än influensan 1918 (som på riktigt var en pandemi).
Vi skall också ställa oss skeptiska till nyutvecklade vaccin som med buller och bång lanseras, än mot än den ena, än den andra potentiella sjukdomen. I många länder kopplas de här vaccinen till genetiska test som skall visa ifall det finns en risk att man i framtiden utvecklar sjukdomen. Testen är dock opålitliga och ger många falska positiv, men även om testet är negativt väljer många p.g.a. skrämselpropagandan att ta vaccinet ”för säkerhets skull”. En guldgruva för läkemedelsindustrin – speciellt som många länder (bl.a. USA) håller läkemedelsfirmorna ansvarsfria, även om dåligt testade vaccin visar sig ha allvarliga biverkningar eller följder som ingen kunde förutse.