[uppdatering 27.9 – tog bort ingressen, då texten publicerats på insändarsidan i Hbl] 
[uppdatering: tillägg 29.9 – svar på svarsinsändare]
—

Vesa Raiskila säger i Hbl 19.9 att man tydligt hör några explosioner före WTC7 rasar 9.11.2001. Än sen? Det är fullständigt normalt i brinnande hus, och inget bevis för att det funnits sprängladdningar i huset. Och för att en enda explosion skulle ha kunnat förstöra byggnadens strukturella integritet, måste den ha varit så kraftig att inget vittne eller tv-kamera i närheten kunde ha undgått att märka den.

Raiskila tycker det är fel att kräva att ”truth”-rörelserna skulle beskriva tänkbara motiv för en konspiration. Ok, strunta då i motiven – men beskriv då ens ett tänkbart tillvägagångssätt. Trådlösa sprängningar görs för enskilda sprängningar (t.ex. bergssprängningar), inte för kontrollerade rivningar, där det handlar om millisekunder. Och då bortser Raiskila helt från problemet att obemärkt placera ut laddningarna i ett stort kontorshus med tusentals människor. Läser ni alls något annat än ”truthers”-sajterna? Motivet är oerhört viktigt – det skulle nämligen kasta ljus på om en enda konspirationsteori överhuvudtaget är sannolik och värd att undersöka.

Vad som hände WTC7 avgörs inte med en demokratisk omröstning, så 1500 arkitekters namn på en ”truthers”-webbsajt har ingen relevans för vad som på riktigt hände WTC7 (med högsta sannolikhet finns det hundratusentals arkitekter som är av annan åsikt). Inga officiella undersökningar är perfekta, men deras tyngd är så mycket större då de är skrivna av oberoende experter som bekantat sig med riktiga vittnesmål, bevismaterial, experiment och modeller.

Kim Peter Johansson skriver att det är fel att kritisera ”truth”-rörelsen, då det enda ”truthers” vill ha är en förklaring. Först kan man ju fråga sig varför inga förklaringar då duger? Men ”truthers” gör ju så mycket mer än bara ”frågar”! Först ställer man upp de mest invecklade och osannolika hypoteser för vad som skedde. Därefter släpper man insinuationer om vem som står bakom händelseförloppet. Sedan klamrar man sig fast vid de minsta av ”anomalier” som kan stöda den egna hypotesen, men avfärdar den överväldigande bevismassan från riktiga undersökningar som en del av konspirationen. Det är inte ett vetenskapligt tillvägagångssätt.

Jag drogs också år 2005 helhjärtat med i de spännande tankegångarna som presenterades i filmen Loose Change. Men då riktiga undersökningar publicerades, och då lögnerna och felaktigheterna i Loose Change uppdagades, ändrade jag åsikt. Rationellt tänkande människor har inget problem med att ta del av material från olika håll och avgöra vad som utgör den mest sannolika förklaringen till en förbryllande händelse. Men eftersom ”truthers” inte handlar om kritiskt tänkande utan om en på förhand fastslagen övertygelse, är det fruktlöst att debattera med dem – det finns inget som kan vända övertygelsen.

—

Tillägg 29.9.2011:

Idag publicerade Hbl Mikael Bööks insändare, och troligen har Hbl kortat ner den så kraftigt att man inte riktigt får grepp om texten. Böök tycks ändå koncentrera sig rätt mycket på mig, och tar fasta på att även jag en tid fascinerats av konspirationstankarna, men därefter ändrat mig.  Han får det att låta lite som en person som fallit från ”den rätta läran”. Allt det här kan ju vara intressant att diskutera, men har ingen relevans för vad som hände 9/11.

Sen målar han upp som etablerade fakta att WTC7 föll ”i fritt fall”. De två orden älskas av ”truthers”. ”Fritt fall” skall på något sätt bevisa att WTC-tornen sprängdes. Men den som orkar mäta lite på videoupptagningarna märker att de inte alls faller ”i fritt fall”. WTC7:ans lösfasad (curtain wall) faller visserligen snabbt, men därförinnan har stålkonstruktionen i skyskrapan – innanmätet – råkat ut för en progressiv kollaps.

Teologiprofessor Griffin tycker jag inte att ”truthers” borde hänvisa till alltför mycket. Även Böök påstår att NIST-rapporten om WTC7 är ”ovetenskaplig och osann” (och Griffin alltså då i förlängningen mer vetenskaplig). Det är ingen idé att här gå igenom finesserna i Griffin mot NIST, men de som är intresserade kan ju själva läsa texterna och avgöra vem som har bättre vetenskapliga meriter när det gäller byggnaders hållfasthet och konstruktion. Att påstå att NIST-rapporten är osann och ovetenskaplig (eller ”politiskt oärlig” som Janne Strang skrev i ett email) förutsätter att man anser att rapporten är en del av ”den stora konspirationen”. Då borde man också kunna rada upp bevis för att alla författarna till rapporten mutats eller hotats.

Har också haft en längre e-postkonversation med en annan ”truther” om olika aspekter kring WTC7. Då argumenten hos honom började tryta drog han till med något helt nytt: nu borde man absolut kolla in den judiska firma som enligt ryktet varnades på förhand om attackerna och kunde utrymma sin personal från WTC i god tid. Man borde också följa upp rapporterna om de israeliska ungdomar som sågs filma attackerna och påstods jubla och hurra, och senare sågs i israelisk tv där de hävdade att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad avlönat dem för jobbet.

Mitt svar: om man är konspirationsteoretiker, kanske man borde hålla sig till en teori i taget. Vad är det för idé att i flera timmar diskutera om, och på vilket sätt USA:s administration/militärindustrikomplex möjligen var involverad, om man en minut senare i stället hävdar att en judisk konspiration ligger bakom? Pekar alla ”anomalier” och ”frågor” plötsligt nu mot ”die Juden”?

Det finns en gammal vetenskaplig regel som kallas Ockhams rakkniv: om du står inför tävlande hypoteser (som i övrigt är jämbördiga), är det rekommenderbart att välja den som kräver färre nya antaganden. Den är oftast närmare verkligheten.

Konspirationsteorierna är fulla av antaganden – de förutsätter så många osannolika premisser att de faller ihop i sin egen omöjlighet.

Det finns däremot en enkel teori som kan förklara händelserna den 9 september 2011. Efter flera timmar av vevande av och an med ”truthers” känns den förlösande i sin kristallklara enkelhet:

Saudiarabiska terrorister kapade flygplan och flög in dem i strategiska mål i USA. 

Det som dessutom stöder teorin i allra högsta grad är att arabiska terrorister bevisligen attackerade WTC1 med en stor bilbomb redan 1993, i hopp om att fälla tornen. Det var väl knappast Bush/Cheney som orkestrerade den attacken för att ”legitimera” attackerna 2001 och det därpå följande ”kriget mot terrorismen”.

Det är en mycket sannolikare förklaring än den omvända kausalitet som ”truthers” använder, d.v.s rationaliseringar med facit på hand: eftersom attackerna 9/11 ledde till att USA-administrationen invaderade Afghanistan och Irak, måste USA-administrationen också ha något med attackerna att göra. Det här truthers-resonemangets felaktighet blir uppenbart om man tänker sig att USA inte hade invaderat Afghanistan och Irak. Hade ”truthers” då ”trott” på de officiella undersökningarna?

För klarhetens skull: Jag är säker på att Bush-administrationen har mycket att hemlighålla gällande 9/11.

Framför allt det fatala misslyckandet att förhindra attackerna, trots en enorm underrättelsetjänst och stora resurser. Troligen samlades vaga indicier på en annalkande attack här och var i byråkratin, utan att ändå nå de rätta människorna. Kanske till och med rapporter med mer detaljerade beskrivningar av hur attackerna skulle gå till. Men det är här ”truthers” gör det fatala felet att tro att underrättelsetjänster och byråkratier (i USA eller annanstans) fungerar som de slipade organisationer som vi ser i Hollywood-spektaklen, stående bakom blåa skärmar och fattandes snabba beslut.

Byråkratier har en stor inbyggd inkompetens, inbördes tävlan och tröghet. I de interna undersökningarna har säkert på ett pinsamt sätt kommit fram att om systemen varit bara lite mer oljade, hade attackerna kunnat avvärjas. Det vill säkert den amerikanska administrationen hemlighålla ännu i flera årtionden.

—

Vesa Raiskilas svar på det ovannämnda hittar du på:
http://mittandrasvartillsandelin.blogspot.com/

Mitt svar på hans första inlägg nedan i kommentarfältet – hans fortsatta diskussion åter på hans egna sida.

Jag har läst hans inlägg och har inte så mycket att tillägga – det handlar om att relatera samma sorts spekulationer som alltid uppstår i samband med traumatiska, komplicerade händelser. I mitt tycke räcker de inte riktigt till för att starta några nya undersökningar.  Vet inte heller vilken sorts ny undersökning som skulle göra ”truthers” nöjda. Officiell kan undersökningen ju inte vara (eftersom truthers per sina principer knappast kan tro på en sådan).

Olika knäppa konspirationsteorier kring 9/11 riskerar att fördunkla relevanta frågor kring den amerikanska administrationens och säkerhetsmyndigheternas kompetens före, under och fter attacken, samt avleda intresset från USA:s minst sagt komplicerade förhållande med Saudiarabien. 

(uppdaterad 15.11.2013 efter en förnyad debatt på Facebook – smärre stilistiska förbättringar)

Då tioårsdagen för terrorattacken i New York 2001 började närma sig, kröp också allehanda gamla konspirationsteorier åter fram i medierna. T.o.m. seriösa Hbl publicerade en lång artikel skriven av Janne Strang, där han presenterade ett hopkok teorier kring vad som hände med WTC-tornen. Det hela var skrivet fullständigt kritiklöst och utan invändningar – liksom några år tidigare, den gången i Hbl-tidskriften Volt. Men innan jag överbevisar de här tokiga idéerna gör jag en liten sammanfattning över konspirationsteorierna:

Det hela startade med ”dokumentär”-filmen Loose Change som blev en internet-sensation 2005. Till kuslig musik ställde den en rad ”frågor”, varav de tyngsta var: Störtade faktiskt ett passagerarflyg i Pennsylvania? Skedde attacken mot Pentagon med en missil? Ser inte WTC-tornen ut att rasa som s.k. ”controlled demolitions”, speciellt WTC 7?

Första versionen av Loose Change (och de två omklippen) insinuerar på ett mycket tydligt sätt att de ovan nämnda ”anomalierna” pekar på att den amerikanska administrationen var inblandad i attacken. Filmen gav därmed ordentligt fart åt de olika konspirationsteorier som förutsägbart dök upp direkt efter attackerna.

Konspirationseorierna kan grovt delas in i två huvudfåror: De som anser att USA visste om attacken och tillät den, och de som anser att USA aktivt var med och planerade den. Syftet skulle i båda fallen ha varit att mobilisera USA för ett krig i Mellanöstern och motivera den striktare lagstiftning som följde på attacken. Den japanska attacken mot Pearl Harbor och Tonkinbuktens incident 1964 är ”bevis” på att USA:s administration (Speciellt Bush-Cheney-Wolfowitz, påverkade av tankesmedjan Project for the New American Century) var kapabel till ”false-flag” attacker (förutsatt alltså att man också tror på att USA visste om och tillät den japanska attacken på Pearl Harbor).

Konspirationsteoretikerna har sedermera samlats i olika grupperingar, vanligtvis under olika ”truth”-deviser. Det lösa kollektivet, som samlas på olika kongresser och möten och hänger utanför Ground Zero i New York, kallas allmänt ”9/11 Truth Movement”.

Kritiken
Genast då de första konspirationseorierna började dyka upp, kom motkritiken. Rationellt tänkande människor och regeringskretsar försökte påtala de största paradoxerna och det mest motsägelsefulla i konspirationsteorierna. Bl.a. Popular Mechanics gjorde en oberoende, ingående undersökning om konspirationspåståendena, och kom fram till att alla var rena skräpet. Artikeln är fortfarande ytterst relevant läsning. Förutsägbart beskyllde ”truthers” PM för att höra till konspirationen eller annars bara gå i regeringens ledband.

De officiella rapporterna tog, som de brukar, rätt lång tid att bli färdiga. De utgör intressant och detaljerad läsning, skrivna av även många oberoende forskare utan anknytning till ”The Government”. De avfärdades förstås av ”truthers” som politisk propaganda, men då man läser kommentarerna på ”truthers”-sajterna märker man tydligt att de inte ens orkat läsa rapporterna, utan bara regurgerar den egna ”sanningen”.

På basen av Hbl-artikeln skrev jag en (erkänner jag nu) ganska arg och förvånad insändare. Jag frågade hur Hbl som seriös tidning kan ägna så mycket utrymme åt de mest fåniga konspirationsteorier kring 9/11, och fick ett svar av Janne Strang – som slutade i ett klassiskt argumentationsfel: han frågade vad jag är ”rädd för” (antar att han menade att jag är rädd för sanningen). Jag skrev ett utförligare svar, men det togs inte in. Vi hade dock lite senare en mycket intressant e-postkonversation om olika aspekter kring 9/11 och kritiskt tänkande.

Nedan en summering av mina viktigaste poänger. De kan indelas i två grupper: praktiska och filosofiska orsaker till varför attackerna inte kan vara resultat av en konspiration, och rent tekniska orsaker varför konspirationsteorierna är nonsens.

Praktiska och filosofiska orsaker
Det finns faktiskt inte en chans att konspirationen inte skulle ha läckt. Om händelserna skett såsom ”truthers” påstår, borde tusentals människor; militärpersonal, flygpassagerare, arbetstagare i WTC, regeringsanställda, brandmän och poliser ha varit med på konspirationen. Då de officiella rapporterna sedan kom ut, var truthers förstås tvungna att ännu addera denna nya skara på flera hundra personer till konspiratörerna (eller de vars tystnad konspiratörerna på något sätt lyckas köpa).

Men låt oss anta att det fanns en konspiration, med syftet att motivera USA:s krig mot Afghanistan och Irak. Varför då fylla planen med Saudiaraber? Å ena sidan tillskriver ”truthers” alltså administrationen nästan sagolik slughet, å andra sidan fullständig töntighet. Det hänger inte ihop.

Varför alls spränga tornen med ”controlled demoliton”? Är det inte tillräckligt effektfullt att flyga in flygplan i tornen? Varför ta risken att konspirationen avslöjas genom att involvera massvis med extra personal i en sprängning? Jag ser dessutom ingen logik i att just sprängningar (om det nu skedde sådana) bevisar att specifikt USA:s administration var involverad. Arabiska terrorister sprängde en bomb i WTC-garaget redan 1993.

Tekniska orsaker
Loose Change-killarna har för länge sedan erkänt att de överdrivit och att filmen var full med fel. Det mesta byggde på ofullständig och bristfällig rapportering under attacken, och kreativa klipp där citat togs ur sin kontext. Trots erkännandet finns fortfarande många av de direkta felaktigheterna, och t.o.m. lögner om bl.a. offren på flygplanen med i den senaste versionen av filmen.

De allra dummaste teorierna figurerar inte längre så mycket i debatten, men en handfull lever hårdnackat vidare. De argumenterar ytterst sällan med riktiga tekniska bevis, utan baserar sig på några klassiska argumentationsfel, främst ”appeal to common sense”, d.v.s. en vädjan till ”sunt förnuft” – där man alltså vägrar acceptera ämnesexperternas förklaringar, utan hävdar det ”man kan se med egna ögon”.  Svaren med fetstil.