Ord är viktiga. Vi säger en hel del med de ord vi väljer att använda – saker som våra lyssnare oftast förstår direkt. Men med ordvalen säger vi också en hel del omedvetet och underförstått; outsagda saker som folk tar för givet och som berättar mycket om vår begreppsvärld.

Ett sådant ord är ordet ”rasism”. Alla tänkande människor är förstås icke-rasister. Vi deltar i ”rasism”- debatten och påpekar så ofta vi kan, att det är fel att diskriminera på grund av ras.

Men vänta lite! Innebär det inte då att vi utgångsmässigt anser att det överhuvudtaget finns något sådant som ”ras” när det gäller människor? Forskarna har ju för länge sedan bevisat att vi genetiskt, på insidan, är likadana, oberoende av hudfärg eller andra yttre attribut. Om också vi väljer att tala om ”ras”, ger vi rasisterna så att säga en jämn spelplan när det gäller debatten. I själva verket har rasisterna inte bara fel i att det är vettlöst att koppla ihop människors egenskaper med yttre attribut – det finns inte ens en vetenskaplig grund för att överhuvud göra den indelningen!

Egentligen borde vi använda ordet ”rasism” och ”rasist” enbart i den snäva betydelsen då vi säger: ”jag är anti-rasist”. Det betyder att vi inte enbart motsätter oss förknippandet av mänskliga egenskaper med hudfärg (och diskriminering på den grunden) – vi motsätter oss hela idén om mänskliga ”raser”. ”Diskriminering på basen av hudfärg” är lite längre, men korrektare.

Ordet ”rasism” har sedan en knippe andra problem som hänger ihop med att människor älskar att använda ordet i ur och skur, och oftast på fel sätt. De finns t.ex. inget sådant som ”åldersrasism”. Det heter ”åldersdiskriminering”.  Ord är viktiga. Det lönar sig att vara tydlig.