Olika knäppa konspirationsteorier kring 9/11 riskerar att fördunkla relevanta frågor kring den amerikanska administrationens och säkerhetsmyndigheternas kompetens före, under och fter attacken, samt avleda intresset från USA:s minst sagt komplicerade förhållande med Saudiarabien.
(uppdaterad 15.11.2013 efter en förnyad debatt på Facebook – smärre stilistiska förbättringar)
Då tioårsdagen för terrorattacken i New York 2001 började närma sig, kröp också allehanda gamla konspirationsteorier åter fram i medierna. T.o.m. seriösa Hbl publicerade en lång artikel skriven av Janne Strang, där han presenterade ett hopkok teorier kring vad som hände med WTC-tornen. Det hela var skrivet fullständigt kritiklöst och utan invändningar – liksom några år tidigare, den gången i Hbl-tidskriften Volt. Men innan jag överbevisar de här tokiga idéerna gör jag en liten sammanfattning över konspirationsteorierna:
Det hela startade med ”dokumentär”-filmen Loose Change som blev en internet-sensation 2005. Till kuslig musik ställde den en rad ”frågor”, varav de tyngsta var: Störtade faktiskt ett passagerarflyg i Pennsylvania? Skedde attacken mot Pentagon med en missil? Ser inte WTC-tornen ut att rasa som s.k. ”controlled demolitions”, speciellt WTC 7?
Första versionen av Loose Change (och de två omklippen) insinuerar på ett mycket tydligt sätt att de ovan nämnda ”anomalierna” pekar på att den amerikanska administrationen var inblandad i attacken. Filmen gav därmed ordentligt fart åt de olika konspirationsteorier som förutsägbart dök upp direkt efter attackerna.
Konspirationseorierna kan grovt delas in i två huvudfåror: De som anser att USA visste om attacken och tillät den, och de som anser att USA aktivt var med och planerade den. Syftet skulle i båda fallen ha varit att mobilisera USA för ett krig i Mellanöstern och motivera den striktare lagstiftning som följde på attacken. Den japanska attacken mot Pearl Harbor och Tonkinbuktens incident 1964 är ”bevis” på att USA:s administration (Speciellt Bush-Cheney-Wolfowitz, påverkade av tankesmedjan Project for the New American Century) var kapabel till ”false-flag” attacker (förutsatt alltså att man också tror på att USA visste om och tillät den japanska attacken på Pearl Harbor).
Konspirationsteoretikerna har sedermera samlats i olika grupperingar, vanligtvis under olika ”truth”-deviser. Det lösa kollektivet, som samlas på olika kongresser och möten och hänger utanför Ground Zero i New York, kallas allmänt ”9/11 Truth Movement”.
Kritiken
Genast då de första konspirationseorierna började dyka upp, kom motkritiken. Rationellt tänkande människor och regeringskretsar försökte påtala de största paradoxerna och det mest motsägelsefulla i konspirationsteorierna. Bl.a. Popular Mechanics gjorde en oberoende, ingående undersökning om konspirationspåståendena, och kom fram till att alla var rena skräpet. Artikeln är fortfarande ytterst relevant läsning. Förutsägbart beskyllde ”truthers” PM för att höra till konspirationen eller annars bara gå i regeringens ledband.
De officiella rapporterna tog, som de brukar, rätt lång tid att bli färdiga. De utgör intressant och detaljerad läsning, skrivna av även många oberoende forskare utan anknytning till ”The Government”. De avfärdades förstås av ”truthers” som politisk propaganda, men då man läser kommentarerna på ”truthers”-sajterna märker man tydligt att de inte ens orkat läsa rapporterna, utan bara regurgerar den egna ”sanningen”.
På basen av Hbl-artikeln skrev jag en (erkänner jag nu) ganska arg och förvånad insändare. Jag frågade hur Hbl som seriös tidning kan ägna så mycket utrymme åt de mest fåniga konspirationsteorier kring 9/11, och fick ett svar av Janne Strang – som slutade i ett klassiskt argumentationsfel: han frågade vad jag är ”rädd för” (antar att han menade att jag är rädd för sanningen). Jag skrev ett utförligare svar, men det togs inte in. Vi hade dock lite senare en mycket intressant e-postkonversation om olika aspekter kring 9/11 och kritiskt tänkande.
Nedan en summering av mina viktigaste poänger. De kan indelas i två grupper: praktiska och filosofiska orsaker till varför attackerna inte kan vara resultat av en konspiration, och rent tekniska orsaker varför konspirationsteorierna är nonsens.
Praktiska och filosofiska orsaker
Det finns faktiskt inte en chans att konspirationen inte skulle ha läckt. Om händelserna skett såsom ”truthers” påstår, borde tusentals människor; militärpersonal, flygpassagerare, arbetstagare i WTC, regeringsanställda, brandmän och poliser ha varit med på konspirationen. Då de officiella rapporterna sedan kom ut, var truthers förstås tvungna att ännu addera denna nya skara på flera hundra personer till konspiratörerna (eller de vars tystnad konspiratörerna på något sätt lyckas köpa).
Men låt oss anta att det fanns en konspiration, med syftet att motivera USA:s krig mot Afghanistan och Irak. Varför då fylla planen med Saudiaraber? Å ena sidan tillskriver ”truthers” alltså administrationen nästan sagolik slughet, å andra sidan fullständig töntighet. Det hänger inte ihop.
Varför alls spränga tornen med ”controlled demoliton”? Är det inte tillräckligt effektfullt att flyga in flygplan i tornen? Varför ta risken att konspirationen avslöjas genom att involvera massvis med extra personal i en sprängning? Jag ser dessutom ingen logik i att just sprängningar (om det nu skedde sådana) bevisar att specifikt USA:s administration var involverad. Arabiska terrorister sprängde en bomb i WTC-garaget redan 1993.
Tekniska orsaker
Loose Change-killarna har för länge sedan erkänt att de överdrivit och att filmen var full med fel. Det mesta byggde på ofullständig och bristfällig rapportering under attacken, och kreativa klipp där citat togs ur sin kontext. Trots erkännandet finns fortfarande många av de direkta felaktigheterna, och t.o.m. lögner om bl.a. offren på flygplanen med i den senaste versionen av filmen.
De allra dummaste teorierna figurerar inte längre så mycket i debatten, men en handfull lever hårdnackat vidare. De argumenterar ytterst sällan med riktiga tekniska bevis, utan baserar sig på några klassiska argumentationsfel, främst ”appeal to common sense”, d.v.s. en vädjan till ”sunt förnuft” – där man alltså vägrar acceptera ämnesexperternas förklaringar, utan hävdar det ”man kan se med egna ögon”. Svaren med fetstil.
Det finns inga stora vrakdelar efter krashen i Pennsylvania, och det har aldrig hänt förut. Något annat krashade där, och passagerarna har aldrig funnits eller alternativt dödats av administrationen (dock mycket oklart varför).
Hålet i Pentagon är för ”litet”, det måste ha varit en kryssningsmissil. Det finns nästan inga vrakdelar och vissa vrakdelar hör inte hemma på en Boeing 757:a.
WTC-tornen och speciellt WTC 7-huset rasar precis som under en sprängningsriving. Skyskrapaor med stålstomme rasar inte av sig själv.
”Truthers” visar också riktiga sprängningsrivingar som ”bevis”, men alltid utan ljudspår. Detta för att sprängningsrivingar ackompanjeras av en rad mycket kraftiga explosioner och knallar. Några sådan akustiska spår finns inte på någon av upptagningarna av WTC-rasen. WTC7-raset ser egentligen inte alls kontrollerat ut – närmast kaotiskt.
Det finns dessutom ingen vettig förklaring till hur konspiratörerna skulle ha gått till väga för att aptera tornen. Det största hus som hittills tagits ner med kontrollerade explosioner var ett varuhus i Detroit 1998 (se nedan), cirka en tredjedel lägre än WTC7. Det tog tolv personer 24 dagar att placera ut 4118 sprängladdningar och 10 kilometer tändledningar (i ett tomt hus där man rivit ut all inredning) för att plocka ner huset. Det finns alltså ingen chans att WTC-tornen skulle ha apterats på förhand utan att någon skulle ha märkt något (eller att någon ”tagit chansen” och gjort det 11.9.2001 efter flygattakcen). Case closed.
Alla som sysslar ens med en tillstymmelse av kritiskt tänkande har för länge sedan avfärdat konspirationsteorierna som rent nonsens. Symptomatiskt är att t.o.m. vissa kretsar i ”Truth Movement” utpekar de tokigaste teorierna som planterade av ”The Government” för att diskreditera hela rörelsen.
I stället för att komma fram till något som närmar sig sanning uttrycker konspirationsteorirörelsen snarare en mycket specifik mänsklig egenskap där sund skepticism mot makthavande paras med avancerad paranoia. Rörelsen har också starka politiska rötter, där både vänstern och den extrema högern plötsligt hittat en gemensam agenda. ”Truthers” avfärdar även den tekniska diskussionen och de tekniska bevisen kring attackerna som politisk propaganda, vilket gör det omöjligt att debattera med dem gällande de tekniska bevisen.
Konspirationer tycks tilltala en stor del av befolkningen. Det är enkelt att dras med i ”dokumentärer” som är välgjorda som Loose Change. Kuslig musik, insinuationer och en rad ”frågor” får fort en okritisk eller ovan tittare att bli övertygad om att något skumt är i görningen. Jag erkänner öppet och gärna att jag själv hörde till dem kring åren 2005-2006, men med åldern har kapaciteten för kritiskt och rationellt tänkande ökat.
Jag har också blivit beskylld för att blåögt tro att amerikanska administrationer är benevolenta och aldrig ljuger. De som orkat läsa mina insändare vet dock att jag hör till de allra största kritikerna av USA:s krig och imperialism (främst de falska förevändningarna gällande kriget i Irak), och att jag inte hyser några föreställningar när det gäller stormakters förmåga att iscensätta händelser eller utöva realpolitik. Men är man vetenskapsman till sinnet måste man kunna skilja mellan olika saker. Vad man än tycker om USA-adminstrationerna måste man kunna förhålla sig kyligt analyserande till terrorattackerna i New York 2001.
En fråga om tro?
Truthers väljer ofta att måla upp det hela som att man antingen väljer att tro på dem, eller tro på den ”officiella” versionen. Det är lite som ”debatten” mellan evolution och kreationism. Bara den ena är baserad på tro (gissa vilken). ”Truthers” talar också som om det endast fanns en enda officiell regeringsversion att ställa mot konspirationsteorierna. Men det finns tvärtom en rad olika undersökningar, rapporter och oberoende grävande artiklar, där skrivarna garanterat inte har någon koppling till regeringen.
På basen av tillgängligt material försöker rationellt tänkande människor rekonstruera det mest sannolika händelseförloppet, och därefter dra eventuella slutsatser. Konspirationsteoretikerna gör precis tvärtom: Man startar från slutsatsen, och lyfter därefter upp alla ”anomalier” som bevis för sin hypotes, medan de överväldigande bevisen som tyder på motsatsen avfärdas utan diskussion (eller omvänt påstås vara bevis för den tänkta förövares utläggning av felaktiga spår). Det är inte vetenskapligt hållbart. Teorierna saknar till och med grundläggande ingredienser för en kriminell undersökning: plausibelt motiv och tillvägagångssätt.
Samhällskritikern Noam Chomsky (som väl ingen kan beskylla för att gå i regeringens koppel) sade det bäst: ”I think the Bush administration would have had to be utterly insane to try anything like what is alleged, for their own narrow interests, and do not think that serious evidence has been provided to support claims about actions that would not only be outlandish, for their own interests, but that have no remote historical parallel. The effects, however, are all too clear, namely, what I just mentioned: diverting activism and commitment away from the very serious ongoing crimes of state.”
Det är skrämmande enkelt att tillverka en konspirationsteori om vilken plötslig och traumatisk händelse som helst. Jag skulle på en dag kunna svarva ihop en konspirationsstory och en snygg webbsida om t.ex. de tragiska händelserna i Norge i juli 2011. Jag kan slå vad om att den på kort tid skulle samla stora skaror övertygade ”troende”.
Att skapa misstankar är enkelt – att kritiskt evaluera information och begagna sig av riktig skepticism är betydligt svårare och mer arbetssamt.
Obligatorisk läsning:
Popular Mechanics: Debunking 9/11 Myths
Counterpunch: 9/11 Nuts
Debunking 9/11
—
Strip away the political content and logical leaps, and every conspiracy theory ultimately comes down to a small set of claims based on evidence that can be examined. These claims are the only points where the theorists’ elaborate conjectures make contact with the physical world. Without these foundations, the theories crumble. In every case we examined, the key claims made by conspiracy theorists turned out to be mistaken, misinterpreted, or deliberately falsified.
Popular Mechanics