Med jämna mellanrum höjs krav på att Finland borde frångå det traditionella sättet att genomföra val med röstsedlar av papper, och i stället införa någon form av elektronisk röstning. Motiveringarna kan grovt indelas i två kategorier:

1. lekmannens: ”det skulle kännas modernt om man kunde rösta i valet med sin mobil eller sin dator, vi gör ju redan allt annat online. Man skulle inte behöva släpa sig till vallokalen på en söndag. Och säkert skulle vi spara massa pengar.”
2. expertens: ”elektronisk röstning skulle öka intresset för val, speciellt bland unga, och bryta de dalande valdeltagarsiffrorna. Då ökar demokratin, och vi får dessutom snabbare resultat. Säkert skulle vi spara massa pengar också.”

För båda motiveringarna finns mycket vägande motargumentering. Det intressanta är att den tekniska utvecklingen och de senaste händelserna gällande nätintegritet och dataintrång  enbart stärker motargumenteringen.

Innan jag sågar lekmannens och expertens argument skilt för sig, låt mig först komma med ett generellt motargument:

Elektroniska val äventyrar valhemligheten

Utgångspunkterna för hur val arrangeras (åtminstone i Finland) är att de skall vara allmänna (alla röstberättigade får rösta), fria (ingen kan tvinga dig att rösta på ett visst sätt) och hemliga (du behöver inte uppge för någon hur du röstat, och ingen kan ta reda på det i efterhand).

Utgående från de här premisserna är ordparet ”elektroniskt val” egentligen en oförenlighet, en motsägelse. Det går nämligen inte att ordna ett elektroniskt val utan att elektroniskt starkt identifiera väljaren, så att den som förrättar valet kan försäkra sig om att det verkligen är en röstberättigad person som röstar, och att personen inte röstar mer än en gång.

Låt oss sedan ta itu med lekmannens argument:

Att något känns modernt, behöver inte betyda att det är bra eller ändamålsenligt. Röstar någon med dator eller mobil, finns inga garantier för att det verkligen sker frivilligt eller utan yttre påtryckning eller hot. I ett traditionellt valbås med valfunktionärer i närheten kan sådant inte ske. Många telefoner och datorer är dessutom dåligt uppdaterade och kan vara fulla med skadlig programvara.

Och motargumenten till expertens argument:

Det finns inga garantier för att valdeltagandet eller demokratin skulle öka. Och även om så skulle ske, uppväger det inte på något sätt  riskerna med elektronisk röstning. Trots att man påstår sig kunna bygga datasystem som automatiskt kan separera rösten från väljarens identitet, kvarstår faktumet att alla datasystem har buggar och hål som antingen skapar felaktiga resultat (eller så att din röst inte alls går fram) eller inbjuder till intrång eller sabotage av aktörer som har intresse av att påverka valutgången.

Det ovan sagda gäller oavsett om vi går in för röstning med mobiltelefoner och hemmadatorer, eller om vi ”bara” placerar elektroniska röstningsmaskiner i valbåsen. Systemen är ogenomskinliga och ogreppbara. Finns det ens minsta misstanke om att något gått fel i den elektroniska räkningen och redovisningen, sänker det valutgångens legitimitet och inbjuder till politiskt kaos. Och går något demonstrativt fel, räcker det inte med att som idag göra en kontrollräkning av de fysiska valsedlarna – hela valet måste tas om. Så gick det då man i det finska kommunalvalet 2008 lät Tietoenator experimentera med elektronisk röstning i tre kommuner, och alla tre måste ta om valet år 2009 eftersom över 200 röster ”försvann”. Den gången hemlighöll man dessutom systemets funktionsprinciper med hänvisning till affärshemligheter – även det en fullständigt otänkbar situation i något som borde betecknas som demokratiska val.

Visst kan man teoretiskt fuska även i traditionella val, t.ex. genom att placera falska valsedlar i valurnorna, eller genom att försöka manipulera resultattjänsten. Det finns dock inte någon aspekt av elektroniska val som i detta avseende skulle leda till en förbättring – tvärtom.

Jag hoppas jag att förespråkarna av elektroniska val förstår att det inte är av nostalgiska eller emotionella skäl som jag vill ha kvar de fysiska valsedlarna. Jag är en elektronisk entusiast, oftast i bräschen då det gäller den tekniska utvecklingen. Men jag är också intresserad av personlig integritet och datasäkerhet – och demokrati som filosofisk idé. Jag ser helt enkelt inga förutsättningar för att elektroniska val någonsin skulle kunna uppfylla kraven på att vara fria, allmänna och hemliga.