Många som anser att vi inte behöver några könskvoter i företagens styrelser hävdar att ”kompetens” och ”professionalism” skall vara det avgörande för om man får sitta i en styrelse eller ej.  Främst är det män som använder de här orden, och därför misstänker jag att det mera handlar om att försöka vidmakthålla de insider-klubbar som företagsstyrelserna nu består av, med samma gubbar om varandra i olika företag. Professionalism i styrelsearbetet tycks nog handla mest om att vara ”proffs” på att sitta i styrelser, inte nödvändigtvis om att på riktigt veta något om den bransch företaget är i. För övrigt sitter ju oftast de största ägarna i företagens styrelser (vilket är helt ok). Då handlar det snarare om att få in mer kvinnor bland ägarna, vare sig det är stiftelser, banker etc.

En viktig poäng som företagen kunde fundera på med tanke på framtiden (och om man på riktigt vill tala om kompetens) är att man redan nu i kommunala och statliga sammanhang inte längre talar om “kvinno-kvoter”, utan om jämn könsfördelning. På många håll behövs de här reglerna redan idag för att inte männen skall bli underrepresenterade.

Och ser man på vilket av könen som idag utbildar sig (av de som skrev slutarbete i högskolorna 2008 var 64 % kvinnor, 36 % män), kan de här kvoterna bli alldeles behövliga i framtiden även i företagen, för att se till att även männen finns representerade i styrelserna.