Det har blivit populärt att lyfta fram värderingar. Det finns väl knappast en organisation, ett företag eller ett politiskt parti som inte skrivit ner sina värderingar, eller åtminstone spikat ihop några texter som är tänkta att förmedla de här värderingarna, och som nu ståtar med dem i alla sammanhang. Problemet är bara att de här övningarna är så gott som noll värda – både i praktiskt och i filosofiskt hänseende.

För mig är saken enkel: värderingar handlar om vad som är viktigt här i livet och hur jag väljer att styra mig själv och leda mitt liv. Hur jag ställer mig till andra människor, och hur jag tycker interaktionen med andra människor och den omgivande världen borde gå till. Framför allt handlar det alltså om en individuell filosofisk inställning, delvis om moral, men aldrig om att koka ner de här värderingarna i ord – eller rättare sagt slagord och etiketter, som jag sedan behändigt kan klistra upp över allt för att bevisa vilken god människa jag är.

Ändå är det precis det som företag, organisationer och politiska partier sysslar med. Man får ibland intrycket av att arbetet med de egna ”värderingarna” nästan är en viktigare syssla för företags- eller organisationsledningen än den egna verksamheten, och hur man går till väga och leder den verksamheten.

Jovisst kan ledningen alltid efter det digra arbetet med att lista alla positiva ”värderingar” säga att ”vår verksamhet styrs av våra värderingar”. Men tänk bara på hur många gånger man blivit besviken, då det sedan kommit fram att ledningen agerat tvärt emot dessa ”värderingar”.

Det finns ett gammalt ordstäv som placerar företagens, organisationernas och partiernas ”värderingar” i rätt kontext:

Handlingar väger tyngre än ord

Jag vågar dessutom hävda att företag, organisationer och partier utgångsmässigt inte ens kan ha, eller representera några riktiga värderingar. De här sammanslutningarna representerar nämligen främst olika intressen. Man vill åstadkomma något – ensam eller tillsammans med andra – och man har dessutom en idé om hur man skall nå dit. Jag skulle till exempel inför val mycket hellre lyssna på pragmatism, exakthet och praktiska idéer från partierna: ”Om vi får makten vill vi besluta så här, eftersom vi tror att det kommer att leda till detta slutresultat”. Inte: ”Vi vill se ett Finland där alla är trygga och jämlika”. Eller: ”Vi vill satsa på utbildningen.”

Jag vet att tanken med värderingar även är att strömlinjeforma den egna organisationen, i hopp om att alla medarbetare skall omfatta alla de fina ”värderingarna”. Fast vem skulle nu inte vilja arbeta ”för allt gott, mot allt ont”? Med all tydlighet är ”värderingarna” idag antingen kommittéarbeten, eller så framtagna av cyniska och beräknande marknadsföringskonsulter, vilket resulterat i att texterna och orden redan förlorat all mening. I bästa fall blir det en ordsallad av plattityder, i värsta fall moralistisk bullshit. Vad någon i organisationen kan få ut av dessa ”värderingar” vet inte jag.

Det finns faktiskt inga genvägar, varken för företag, organisationer eller partier. Handlingar väger tyngre än ord. Det är ledningen och ingen annan som med sitt exempel, sitt föredöme och sina handlingar sätter takten och tonen i en organisation – eller stakar ut värderingarna, om du så vill.