Jag har en hypotes gällande en bidragande faktor till den ökade polarisering vi upplever i samhällsdiskussionen. Hypotesen gäller betydelsförskjutningar i de ord och begrepp som används i samhällsdebatten. Jag avser inte den normala språkutvecklingen, där ord över tid får nya eller utvidgade betydelser, eller andra betydelser än vad de ursprungligen haft (till exempel ordet gay). De förskjutningarna inträder ganska sakta och möter först motstånd, men rätt snart är alla som deltar i debatten överens om den nya betydelsen, och de som hårdnackat försöker använda orden i den gamla betydelsen sticker tydligt ut, och debattdeltagarna noterar också ”felanvändningen” och kan beakta detta i den fortsatta diskussionen.

Jag intresserar mig nu för en annan sorts betydelseförskjutning, kopplad till internet och sociala medier. Jag misstänker att dessa kanaler förstärker polariseringen genom att de accelererar betydelseförskjutningarna. Det leder till att människor idag – trots att de använder samma ord – i högre grad än förr talar förbi varandra.

Som fenomen är det förstås i sig inget nytt att vi inte alltid förstår varandra: tendensen att förenkla och generalisera, att betrakta andra personer och grupper stereotypt – helt enkelt att ha förutfattade meningar, är säkert evolutionellt betingad.

Det som nätet bidrar med är att betydelseförskjutningar allt fortare sprids (men inte jämnt till alla – den famösa bubblan), och att de sociala medierna, trots chimären av en talad och sansad dialog människor emellan, distanserar till den grad att dialogen övergår till dräpande replikskiften. Tolkningsskillnaderna gällande vissa ord leder sedan i denna situation lätt till demonisering, och en total kollaps av kommunikationsutbytet. Det blir en ond cirkel, som inte lämnar utrymme för nyanserad eftertanke, utan reaktionerna börjar ske på impuls. 

Jag tycker mig också skönja några underströmmar. Till betydelseförskjutningsbilden hör bildandet av nyord eller ordkombinationer, liksom återuppväckandet, och ibland felanvändningen av ålderdomliga uttryck. De här orden upplevs som uppenbara för de grupper som börjat använda dem (de är en slags branschjargong), men de kan väcka alldeles fel associationer i huvudet hos andra.

En egen underkategori till denna underström är de ord som plötsligt utvecklats till ett slags etiketter eller varningsflaggor som vissa debattdeltagare stämplar på andra, i syfte att gruppera och summariskt utpeka motparten som olämplig eller ovärdig, och signalera att vidare diskussion därmed är överflödig. Apologet är ett exempel. De är behändiga att ta till, men som retoriska knep är de  ganska enkla att genomskåda; knepet avslöjar ju bara att användaren inte orkar bemöda sig att argumentera i sak, utan endast sysslar med ett slags smutskastning. Följer man med sociala medier ser man intressant nog denna sorts enkla pajkastning även i diskussioner mellan akademiskt högt utbildade personer. Det tycker jag stöder min hypotes om att de sociala medierna enbart på basen av sin gestalt förändrat debatternas art på ett fundamentalt sätt. I tillägg finns det förstås även vid varje given tidpunkt en skara personer som visserligen är högt akademiskt utbildade, men som därutöver inte alls är speciellt belästa eller allmänbildade, och som därför lätt hänger sig åt en onyanserad debattstil. 

Avslutningsvis försöker jag mig på en kort ordlista med ord som kan ha en tidigare och en ny betydelse, eller ord som för olika debattdeltagare kan betyda helt olika saker. Jag lämnar över till fältet och till alla andra glada debattörer att själva försöka upptäcka andra ord och begrepp som på grund av olika tolkningssyn kan leda in debattrådarna i intellektuella återvändsgränder.

Ett ord som råkat ut för en ordentlig betydelseförskjutning ör ordet fobi. Förr betydde det entydigt irrationell rädsla. Idag användes det mest i betydelsen fördom, motstånd, oförstånd, aversion, avsky.

Ett exempel på ett ord med två vitt skilda innebörder är ordet mångkultur, som med all tydlighet har två totalt olika betydelser beroende på vem man frågar. För den ene betyder ordet ett färggrannt och intressant samhälle, där människor tillåts ge uttryck för en mångfald av etniska bakgrunder. För en annan målar ordet upp ett ghettoiserat samhälle, där olika minoriteter och etniska folkgrupper tillåts leva enligt egna rätts- och straffsystem, utan att vara del av ett allmänt samhällskontrakt.

Ordet konservativ har mer och mer börjat användas som ett skällsord – för att beskriva den utblick som förr kallades reaktionär. Förr kunde konservativ ha även positivare konnotationer – de flesta kan väl hålla med om att det finns saker i vårt samhälle som är värda att bevara.

Ordet extrem eller förleden ytter- användes förr för att beskriva riktiga ytterlighetsfenomen: hårdnackade nynazistiska eller kommunistiska grupper som pläderade för enpartistyre eller olagligheter,  eller så terrorgrupper samt politiska grupperingar med väpnade falanger. Nu verkar det som om beskrivningen glidit ordentligt in mot mitten av den politiska kartan. Ordets laddning har därmed urvattnats ordentligt, och därför kan även fredliga (visserligen kanske dumma eller misshagliga) politiska viljor klumpas ihop tillsammans med ytterlighetsfenomenen.

En liknande förskjutning har skett gällande ordet radikal. Förr avsåg man åsikter som på riktigt, och på ett uppseendeväckande sett avvek från huvudfårorna. Men för en tid sedan var jag på ett seminarium där det betecknades som ”radikalt” att vara av åsikten att Finland inte borde höra till EU. Det låter i mitt tycke mycket underligt, eftersom nästan hälften av de väljare som i tiderna röstade i folkomröstningen gällande EU inte ville ha Finland med. De var knappast ”radikala” människor.

Ordet respekt innebar förr något som man förtjänade genom gott uppförande och exemplariska, goda handlingar. Efter en betydelseförskjutning är ordet närmast motsatsen till att ignorera. Det vill säga något som närmast kan kallas normal hövlighet: att man överhuvud noterar en annan människa och dennes existensberättigande. Intressant nog utsträcks inte den nya betydelsen alltid till att respektera den filosofiska idén att folk även har rätt till olika, från huvudfårorna avvikande åsikter.