Den största rubriken på Hbl:s paradsida den 18 maj lyder: ”SFP-hyllning till Nato”. Med blommor och allt.
Jag visste inte att Nato fyllde år – men jag kunde ju i och för sig genast ana att det var fråga om något annat än födisgratulationer.
Insidans artikel kan inte beskrivas som något annat än ett misstag i arbetet, då enbart Natoanhängare kommer till tals från partidagens allmänpolitiska debatt. Jag har svårt att tro att inte ett ett enda Nato-skeptiskt inlägg hölls, trots att jag själv inte fanns på plats som delegat.
Natoanhängarna fortsätter (åtminstone enligt Hbl) i sina invanda spår. Inga egentliga militär- eller säkerhetspolitiska motiveringar, utan bara retoriska knep, tänkta att vädja till känslorna (mina svar i parentes):
- Det behövs ingen folkomröstning, riksdag och regering skall fatta beslutet om att gå med. (Vem säger att riksdag och regering skulle fatta ett annat beslut än vad folket skulle göra i en folkomröstning? När har politikerna blivit ”klokare” än folket?).
- Det är självcensur och finlandisering och utrikesministern hyssjar. Det låter som ett beklämmande unket eko från 70-talet. Det är hög tid att uppdatera vår säkerhetspolitiska doktrin. (Det är aldrig en bra orsak att gå med i någonting – allra minst en militärallians – bara för att bevisa någonting, för oss själva eller för någon annan. En säkerhetspolitisk doktrin kan förstås utvidgas med en militärallians, men det är skäl att minnas att det inte nämnvärt påverkar vår försvarsdoktrin; det är till syende och sist bara vi själva som försvarar Finland. Att medvetet försämra relationen till Ryssland, ändra den militära balansen i Norr och skapa en lång ny Natogräns är inte utan negativa konsekvenser. Att ta detta i beaktande då vi funderar på Nato är minsann inte ”hukande”.)
- Ingen annan än Nato försvarar Europa. (Nato försvarar ingenting – Nato består av medlemsländernas egna försvar, som länderna själva kastar in i en eventuell militär konflikt – om de gör det. Jag har starka dubier. Natos solidaritetsparagraf har aldrig testats på allvar.)
- Jag har varit för ett Natomedlemskap sedan 1949. (Än sen? Borde vi därför gå med i Nato? Jag har så länge jag kan minnas varit emot ett Natomedlemskap – inte använder jag det som ett argument i debatten.)
- Nato är ett försvarsförbund av demokratiska västländer. Det är här vi hör hemma. (Det stämmer förstås, om man anser att Turkiet är ett demokratiskt västland. Gällande Ungern börjar jag också ha lite frågor. Och med risk för upprepning: Det finns ingen orsak att gå med i en militärallians bara för att bevisa någonting, som att vi är en demokrati, har ett västerländskt statsskick, hör till civilisationen etc. Har vi faktiskt så svag självkänsla?)
På ledarplats gör till sist Natoflaggaren Yrsa Grüne bort sig totalt genom att hävda att ”Ukrainakrisen är den allvarligaste i Europa sedan andra världskriget”. Hur hon kan blunda för Berlinblockaden 1948-49, Ungern 1956, Berlinmuren 1961, Tjeckoslovakien 1968 eller Jugoslavien på 90-talet går över mitt förstånd. De kriserna var nog av helt annan magnitud än Ukraina. Ifall Ukraina utvecklas till en lika allvarlig kris som de ovannämnda återstår att se.
Så inget vidare, Hbl. I skrivande stund kan man inte på den elektroniska versionen av Hbl ens läsa den pinsamma paradsidan (det var därför jag måste knäppa bilden själv). Kanske någon på redaktionen vaknat.